Cancerrehabiliteringen gav Zandra den hj�lp hon beh�vde

Cancerrehabilitering |

Under bara n�gra �r har Zandra drabbats av flera cancerformer, bland annat trippel negativ br�stcancer. Cancerrehabiliteringen gav henne den hj�lp hon beh�vde.

Jag har �rvt cancergenen fr�n min pappa och n�r jag kallades till magnetr�ntgen, som en del av v�rdens kontroller av mig, t�nkte jag inte s� mycket p� det. Inte heller n�r jag fick kallelse till mammografi kort efter. Men n�r jag kom dit ins�g jag att det inte var som det brukar. Jag fick veta d�r och d� att man uppt�ckt en tum�r under ena br�stet.

Proverna som togs visade att det var aggressiv trippel negativ cancer. Den var inte kopplad till den gen jag �rvt, det var bara ren otur att jag f�tt den. Jag behandlades med cellgifter, opererades, �t cytostatika i tablettform och str�lades.

Jag hade inte f�rst�tt att man kunde bli s� sjuk som jag blev av behandlingarna. Det var en resa som jag inte r�knat med. Jag tappade allt h�r, fick bl�sor i hela munnen, nervskador som gjorde att jag m�ste l�ra mig att g� i trappor igen, ont p� konstiga st�llen och jag blev s� svag att jag inte kunde f�ra en gaffel till munnen. Jag trycktes in i klimakteriet, drabbades av kognitiva problem och en enorm tr�tthet, samtidigt som jag inte kunde sova p� grund av s�mnrubbningar. Jag undrade om jag var ensam om att ha det s�, och t�nkte att jag var s�mst p� att ha cancer.

Jag tyckte inte att v�rden gav mig den hj�lp jag beh�vde, s� jag s�kte till en cancerrehabvecka. Den var en sk�nk fr�n ovan p� s� m�nga s�tt. Det var sk�nt att kunna sl�ppa taget om vardagen och f� fokusera helt p� mina behov, och jag k�nde mig totalt omh�ndertagen.

Jag f�r �ngest av att �lta allt hemskt, men h�r fick jag konkreta r�d och professionellt st�d. Den otroliga psykologen f�rklarade hur hj�rnan fungerar och hj�lpte till att bena ut saker och ting. Jag fick �va p� acceptans, f�rst� att ju mer motst�nd det finns till det som sker, desto sv�rare blir det att hantera det.  Yogan gav vila och l�rde mig att vara i nuet och under hela vistelsen fick vi fantastisk mat. Det var inspirerande att f� veta mer om kostens p�verkan, och f� med sig r�d och tips hem.

Och s� fick jag tr�ffa andra och inse att fler hade det som jag. Vi f�rstod varandra utan att alltid ens beh�va ber�tta. Det var sk�nt att ocks� kunna skratta och vara helt tokiga tillsammans. N�gra av de jag tr�ffade under veckan �r livsviktiga f�r mig idag.

Nu har jag precis f�tt veta att jag har en tum�r p� ena �ggstocken. Tidigare har jag opererat bort en del av bukspottk�rteln, efter att man uppt�ckt f�r�ndringar p� den, och d�remellan har jag haft hudcancer. Jag har accepterat att det h�r �r mitt liv. Jag kommer antagligen att d� av cancer, men inte nu n�r jag just blivit mormor. Jag k�nner mig starkare efter rehabveckan och jag har bara tid till att leva, jag har inte tid eller ork till att inte leva.